Äntligen börjar det bli varmt nog att yoga utomhus. Det är något visst med att ligga under bar himmel, och känna solen värma kroppen. Och att lyssna till vindens sus och fåglarnas kvitter. Det är så rogivande, ja rent av magiskt. När jag tänker efter är ju shavasana (djupavslappningen på slutet av varje yogapass) den perfekta solställningen, Suryaasana. Nu drömmer jag om en yogamatta i gräset, i eftermiddagssolen när solen inte längre är så stark, i lugn och ro utan någon som ropar ”mamma… ”. /Liv