Hejsan! Oliver här, Livs make. Jag läser en del självutvecklingsböcker och ibland funderar jag på om författarna verkligen lever som de lär? Vissa tips verkar nämligen inte helt verklighetsförankrade för en människa som lever på 2000-talet. Eller är det ambitionsnivån av självutveckling som skiljer mig och författaren? Den jag inspireras mest av är ändå Liv. Hon hittar verkligen stunder för yoga när hon känner att hon behöver och jag märker tydligt vilken effekt det har, något som gynnar både henne och oss andra familjemedlemmar. Hon accepterar t.ex. mig och mina egenheter istället för att bli irriterad på mig (oftast i alla fall), och jämfört med mig har hon har en ängels tålamod med barnen (när jag själv sliter mitt icke befintliga hår i frustration). Hon är precis den ödmjuka och otroligt kärleksfulla person som hon utger sig för att vara. Liv, du är en fantastisk livskamrat! /Din Oliver